Matlagningen.

Man skulle ju vilja att matlagningen skulle vara en lugn och fridfull aktivitet som involverade hela familjen i trevligt ungänge. Jo, pyttsan! Lilly kollar och bollibompa, Jens sitter förmodligen på kontoret och
ungefär varje dag, ca 5 minuter efter att jag börjat laga middag kommer Jolene ut i köket.
Detta är dialogen som följer hennes ankomst.

Jolene: Maten klar mamma?
Mamman: Nej, inte än!

Jolene 1 minut senare: Maten klar nu?
Mamman: Nope, inte riktigt än!

Jolene: maten klar nu?
Mamman. Nej.
Jolene: Nart maten klar. (Snart är maten klar)
Mamman: Japp, snart är maten klar.

Jolene: Nu maten klar?
Mamman: Nej, Jolene, det dröjer en stund tills maten är klar.
Jolene: VA???
Mamman: gå och hitta på något annat så länge..
Jolene: VA?

Jolene, nu aningens upprörd: Maten klar nu?
Mamman: Neeeej! (Här börjar tålamodet tryta hos den matlagandes mamman.)
Jolene: JO!
Mamman: Neeeeej.
Jolene: Jo, maten visst klar!! (Kollar på mig med sin argaste blick.)
Mamman: NEJ JOLENE, maten är inte klar än. (Här nånstans börjar tålamodet ta slut.)
Jolene kastar sig på golvet och skriker: MATEN KLAAAAR.
Mamman: räknar sakta till 10 och kliver över skrikandes barn för att komma fram till spisen. Detta lite större kliv är mamman förmodligen tvungen att ta flera ggr eftersom det skrikande barnet på golvet flyttar efter mamman.
Jolene: MATEN KLAAAR!!! (Här vill mamman hälla upp ett glas vin.)
Nu går mamman för att hämta nått i kylen, ,smällen när kylen slår igen är startskottet för nästa vrål: JAG STÄNGA DÖRREN!!!
Ok, förlåt, mamman öppnar kylen igen för att det lilla barnet aka Jolene ska få stänga den. (Och eventuellt pilla på allting hon når medan hon har chansen.)

Och så här fortsätter det tills maten är klar eller eventuell annan distraktion.
Är det konstigt att man är lite trött ibland?