Jag för står inte hur min lilla bebis som föddes så arg på världen och bodde i min famn sina första 4 månader i livet har blivit en så kavat tjej som kommer hem från dagis med ett nytt ord varje dag.
Jag känner liksom att jag inte riktig hinner med, jag vill stanna tiden och bara njuta.
Jag kände aldrig så med Lilly, där var jag så uppe i vad som hände just då att jag aldrig hann reflektera över att tiden bara rasslade iväg.
Men med Jolli känns det annorlunda.. Kanske för att hon är min "bebis", men kanske också för att det inte kommer några fler bebisar och det gäller att njuta så mycket som det bara går för sen är det slut.
Vad gör man då, när man inte har några småbarn i huset längre?
Och Lilly, hon var på "Skogstrollen" för första gången i tisdags, det kändes helt overkligt att packa hennes lilla ryggsäck. Det har ju alltid varit de stora barnen som gått på Skogstroll, inte Lilly.
Men nu minsann, var det hennes tur. Och gissa om hon var stolt när vi packade väskan och hon fick välja frukt och ta med sitt nya sittunderlag.
Hon fyller 6 om två månader.
Våra älskade tjejer ♥
Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it
Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time
Fin låt, fin text.
Ja tiden går så himla fort! Känns som det var alldeles nyligen Joline var bebis! Dom är så fina era tjejer!
SvaraRadera