Är det inte märkligt, när man har barnen hemma så är man irriterad och det känns som att man bara tjatar om något hela tiden.
Men när dom inte är hemma, aldrig känns väl huset så tomt och tyst? Och man bara längtar efter Lillys hummanden när hon sitter böjd över iPaden eller klappret när Jolene har klackskorna på och går på promenad med dockvagnen fullt kittad med handväska och solglasögon.
Nu vet jag ju att dom har det hur bra som helst i Finland och jag skulle vilja påstå att våra barn är extremt lyckligt lottade att ha så många som älskar dom.
Och att sakna, det ska visst vara rätt bra det med.
♥♥♥
♥♥♥
♥♥♥
♥♥♥
♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar