Organdonationsveckan.

Den här veckan är det Organdonationsveckan, det här med organdonation ligger mig väldigt varmt om hjärtat och det har varit självklart för mig att donera sedan jag var 18 år och fyllde i mitt första donationskort och kryssade i JA-rutan. Ännu mer självklart blev det när jag genom mitt jobb fick träffa människor som av olika anledningar fått ett nytt organ. Människor som fått en andra chans i livet, som får fortsätta att vara någons mamma eller pappa, syster eller bror. 

Jag har även träffat människor som väntar, väntar på en ny njure för att slippa vara ihopkopplad med en maskin som renar blodet 5 timmar 4 dagar i veckan. Som väntar på att få livet tillbaka. 

Jag träffar så många sjuka människor varje dag och jag önskar att jag kunde hjälpa dom alla, det kan jag såklart inte, inte mer att ge ett trevligt bemötande, en klapp på en hand och ett leende och lyssna lite extra på dom som behöver få prata en stund.

Men det jag kan göra och faktiskt har gjort är att ta ställning till organdonation.

Och det tycker jag att alla ska göra oavsett om det är ja eller nej. 

Dels för att du kan rädda liv men också för att våra nära inte ska behöva fatta det beslutet om det värsta skulle hända. 

Jag är även registrerad donator i Tobiasregistret. 

För alla är det inte lika självklart som för mig att donera men detta är en fråga som är så viktig, det finns så många fler som väntar än vad det finns donatorer.

Vet ni vad eran sambo/make/maka vill? 

För info kan man gå in på MODs hemsida, där finns berättelser skrivna av donatorer, recipienter, anhöriga mm.

http://merorgandonation.se