Semsterlängtan.

Åh, vad jag längtar efter semester!
Jag längtar efter vår Italienresa i sommar så att det värker i magen!
Och jag längtar av så många olika anledningar. Att få känna doften av Medelhavet, att åka med Jessica och Tobbe, att få åka utan barn, att bara vara jag och Jens, att dricka rödvin i den ljumma kvällen, att se alla ställen jag bara hört talas om och att bara andas Italien.
Och när jag nu tittar ut genom mitt fönster och ser regnet som obönhörligt öser ner så blir inte längtan mindre, varför kommer aldrig sommaren? Hela mitt väsen skriker efter sol och värme.
Igår kväll när jag gick kvällspromenaden med Nizze så kände jag riktig hur lugnet infann sig, det lugnet som man känner när solen gör sista rycket för dagen och kämpar för att nå ner mellan allt det gröna i träden och syrenernas doft fyller luften. När man känner att det här jag vill bo, vackrare än så här blir det inte. När man måste stanna flera gånger för att bara se allt det vackra.
Tänk vad saker ändras, för 10 år sedan kunde jag för allt i världen inte tänka mig att bo på landet.
Nu kan jag för allt i världen inte tänka mig att bo i stan.